I dag är det tisdag och det är veckans värsta dag!

Jag är alltid som tröttas när det är tisdag och jag förstår inte varför.

Till o med min lärare kommenterade idag att jag såg en aning trött ut, tack för det...

Inställda lektioner gjorde att dagen i skolan blev väldigt kort och det var väldigt skönt.

Tog tag i lite ärenden som har hängt över mig och tog sedan en välbehövlig lunch på stan med en av de bästa vännerna. Händer inte alltför ofta tyvärr, men det var så mysigt med lite egen tid med henne.

På eftermiddagen var det dags för bilbesiktning och jag var förberedd på en dödsdom av lille bilen!

Den klarade sig undan med nååågra fel som ska åtgärdas innan sista december...puh!

Det kunde varit värre än vad det blev, vad gör några tusen när jag sen kan köra min älskade lilla bil ett tag till?

Dags att ta tag i plugget innan kvällen är slut...IGEN!

Usch och fy, nu var det måndag igen...

Men det är ju trots allt bara 2 ½ veckan kvar i skolan sen är det underbart jullov i HELA 4 veckor!!

Det ska bli så gött och välbehövligt med för den delen.

Dessa sista veckor är det oerhört mycket som ska göras i skolan så några sitta i soffan och mysa kvällar kan jag nog fetglömma.

I dag är det iallafall måndag och jag har redan lämnat prinsarna i skolan/förskolan!

Känner mig fruktansvärt trött idag, har under väldigt lång tid haft perioder då jag sover väldigt dåligt. Är inne i en sådan just nu och det spelar liksom ingen roll hur mycket eller hur lite jag sover för jag är alltid trött!

Jag tror att det beror på att det är mycket som snurrar i skallen och jag drömmer väldigt mycket.

Försöker ibland vila en stund på eftermiddagen för att orka vara vaken på kvällen men det är lönlöst, blir ju bara ännu tröttare.

Funderar på att köpa såndäringa Chizang eller vad det heter, botet på all trötthet...eller hur?

Men kanske värt ett försök iallafall.

Dags att betala lite räkningar innan det är dags att dra till skolan...

Har precis kollat på "Ensam mamm söker"!

Ett program som alltid ger mig blandade känslor.

Jag tycker om spänningen och kärleken, det äventyrliga och det fantasifulla.

Lika mycket som jag tycker om det avskyr jag det!

Grejen är väl att jag blir avundsjuk, jag vill också känna spänning och kärlek. Jag vill också bli bortskämd och älskad för den jag är...

Jag antar att en vacker dag kommer det bli min tur och då är jag beredd!

Tro det eller ej men jag har nu fått tillbaka energin och satt upp ljusstakarna i alla fönster. Nu fattas det bara en förlängningssladd till köket så att jag kan tända hjärtat där.

Har till och med börjat på en krans som ska hänga på dörren...

hej och hå nu är det julstämning igen!!

Just nu är det bara själva stommen som är färdig

Presentkort - Hjärtat mitt

"Jag är med och tävlar om ett

presentkort värde 400:- från

Hjärtat Mitt hos Muppsan"

Idag är det första advent och tycker inte att det känns så.

Jag är skit less idag och vill inte ens plocka fram ljusstakarna, vilket brukar vara årets höjdpunkt. Jag bara inte vill, det känns inge kul!

Julen är i vanliga fall det bästa jag vet och jag börjar julpyssla väldigt tidigt, så även iår men något fattas liksom...

Antar att det ändå är dags att ta sig i kragen och iallafall fixa fram adventsljusen till köksbordet så barnen kan få känna att julen snart är här!

Mitt livs stora kärlek träffade jag för nästan exakt 3 år sedan! Det är något av det bästa men också något av det värsta jag varit med om.

Allting började med ett oskyldigt telefonsamtal och slutade i mängder med tårar.

En kväll i december ringer min telefon och när jag svarar är det en okänd person i andra ändan. Något som förvånade mig först var att han verkade veta en hel del om mig och jag visste inte ens vad han hette, än mindre vem han var.

Efter ett tag erkände han att han var en bror till en av mina kompisar, en bror som jag aldrig hade varken träffat eller sett på kort.

Hur som helst så blev det ett väldigt långt samtal och det kändes som om vi hade känt varandra hela livet.

Det blev lååånga telefonsamtal varje kväll när barnen gått och lagt sig och de varade långt in på nätterna, konstigt nog var jag ändå aldrig speciellt trött, hur lite jag än hade sovit.

Dagen innan julafton bestämde vi att han skulle komma hem till mig, sagt och gjort!

Jag kan lova att det slog gnistor när jag öppnade dörren den där kvällen...

Åhh vad livet kändes underbart i den studen.

Det blev nyär och jag skulle fira nyår tillsammans med mina barn och min nyfunna kärleks syster och hennes lilla familj.

Vem dyker inte upp där sent på kvällen?? Min kärlek! Och det gjorde mig så fruktansvärt lycklig.

Han skulle egentligen jobba hela natten och det visste jag ju om så jag blev väldigt förvånad när han så dök upp iallafall...

Det nya året började med kärlek!

Eftersom han bodde väldigt långt bort blev det ibland långt emellan gångerna vi sågs men dessto mer kärleksfullt och intensvit när vi väl träffades, men vi försökte träffas så ofta det bara gick!

Jag har aldrig varit så kär i hela mitt liv.

Men sen kom dagen då varken jag eller han orkade mer.

Jag ville och vill fortfarande leva mitt liv tillsammans med honom men tyvärr blev avståndet för stort. Jag kan inte leva med en kärlek som bor över 50 mil bort, jag ville vakna brevid honom varje dag och kan man inte få det man vill är det lika bra att sluta plåga sig själv. Jag var inte beredd att flytta och det mest för barnens skull och han hade precis köpt sig ett mysigt litet torp som han höll på att renovera för fullt. Inte heller han ville väl egentligen ge upp det liv han levde med sin familj och sina vänner, vilket jag mycket väl förstår.

Men oj vad ont det gjorde!!

Vi håller fortfarande kontakten och för ett tag sedan var han är på en fika när han hade vägarna förbi.

jag hade ändå hoppats att åren skulle läka alla sår och kärleken skulle til slut dö ut, men inte då!

Det sprakade fortfarande lika mycket och jag kände mig lika kär som jag gjorde förra gången jag träffade honom för 2 år sedan!

Jag vill fortfarande leva mitt liv tillsammans med honom.

Under åren har jag ju trots allt träffat andra människor som betyder en hel del, men jag har inte för mitt liv kunnat förstå varför jag inte blivit kär. Jag har trott att jag har varit det men insett tillslut att jag varit kär i kärleken, den riktiga kärleken har jag hela tiden kännt för J, fastän jag egentligen velat förtränga det!

Jag vet inte vad jag ska göra för att glömma och gå vidare, han har ju allt jag vill ha hos den människa jag vill leva mitt liv tillsammans med...

Denna ljuva kärlek!